(Lyssna på medans du läser)

*Beep beep* Jag blev väckt av att Justins mobil plingade till. Jag kollade va klockan va 08:30 på morgonen. Vem messar så tidigt? Jag visste att det va fel men jag va tvungen att kolla vem det va. Chaz. ”Aye Justin när du har slutat varigt med det där fettot som du kallar Hanna så kan du väll komma och spela COD hos mig?” Mitt hjärta stannade. Jag kände hur en tår rann på kinden. Va det så som alla såg mig? Jag gick upp och ut ur rummet till köket. Inte en chans att jag kunde sova nu. Jag tog ett glas vatten. Anledningen till att jag är fet är att när jag va liten så blev jag iproppad med pizza 1 gång i veckan hos min pappa. Det är inte hans fel, jag menar jag kunde lika gärna ha sagt nej. Sen så är jag inte riktigt en sportmänniska. Men nu så äter jag nyttigt och går ut ibland. Det räcker inte jag vet men jag är så jäkla lat. Jag satte mig ner på golvet och grät. Jag satt på golvet och skakade. Jag hörde hur min dörr öppnades, Justin kom ut i bara mysbyxor. Jag ställde mig snabbt upp och torkade tårarna.

-Jag går ut med Bamse (min hund) en stund. Snörvlade jag. Justin öppnade munnen för att säga något men jag hade redan tagit kopplet och smällt igen dörren. Hans blickar brände när jag gick iväg med Bamse, han ropade några gånger på mig men jag ignorerade honom. Jag ville inte prata om det. Jag ville inte att han skulle veta att jag kollat på hans mobil. Jag bestämde mig för att ta samma väg som vi tar till skolan, det är rätt så mycket bilväg där men knappt några bilar. Bamse gick väldigt långsamt så jag bestämde mig för att släppa honom lös från kopplet. Jag joggade runt hörnet och ropade på honom, han brukar öka takten då. Bang! Bilen kom från ingenstans. Det gjorde ont i hela kroppen och jag kunde inte resa mig. Bamse stod och skällde som en galning. Jag skakade på huvudet och försökte se annat än suddiga färger. Två bildörrar smälldes igen och jag hörde en man skrika något. Någon ställde sig över mig sen blev allt svart. Jag vaknade upp med ett ryck. Allting va suddigt och jag rörde på mig. En massa sjuksköterskor sköt på sängen jag låg i och försökte få kontakt med mig. Andra skrek saker som ”Vi behöver en doktor, nu!” ”Hon har förlorat mycket blod”. Det enda som jag kunde tänka på va att jag ville ha Justin vid min sida. Jag va rädd.

-Ju…Justin fick jag ur med en skrovlig röst. Jag fick ögonkontakt med en sköterska och hon nickade. Det va det sista jag såg innan allt blev svart igen. *Beep,beep,beep* Någonting pep. Och det luktade sjukhus. Jag kollade omkring mig och där satt han. Justin. Han hade svarta ringar runt ögonen och hade en orolig blick i ögonen. Jag försökte prata men fick inte ur mig ett ord. Min hand trevade mot Justins. Allt gjorde ont. Han ryckte till när jag rörde hans hand. Leendet spreds på hans läppar och ögonen blev tårögda. Han omfamnade min hand med sina händer. Smärtan spred sig när han la händerna över min hand. Han såg att jag fick ont och tog genast bort händrna.

-Det är värt smärtan. Rosslade jag ur mig. Han log och tog tag i min hand igen. Den här gången väldigt försiktigt. Som om min hand va gjord av porslin. Jag log mot honom.

-Vad hände? Jag kollade på Justin.

-Du blev överkörd av en bil när du va ute med Bamse. Föraren sa att du kom springandes runt ett hörn medans han svängde. Du slog i fram rutan så att den krossases. Han åkte som en galning så smällen blev stor och du flög två meter. Ditt huvud slog i marken när du landade och du har legat i koma i två dagar. Jag kollade chockat på Justin.

-Två dagar. Sa jag och kollade förskräckt på honom.

-Dom visste inte om du skulle vakna. Jag va så orolig. Tårarna började rinna ner för hans kinder.

-Jag skulle aldrig lämna dig. Tårarna rann ner för mina kinder. Vi satt i en evighet, bara höll varandras händer. Inget prat. Vi bara satt där och såg på varandra, men efter ett tag frågade jag honom.

-Vart är mamma och pappa? Jag kollade undrande på Justin.

-Din mamma är fast i trafiken och din pappa är på väg hem från ett möte. Det lär ta åtminstone två timmar innan någon kommer. Och oroa dig inte för Nellie och Ellen, jag ringde din mormor och hon passar dom.

-Du är bäst. Jag log mot honom.

-Jag vet. Sa han och kysste min hand. Timmarna gick och först kom pappa hit. Vid det laget hade jag somnat. Justin va däremot försvunnen. Jag somnade igen efter jag hade pratat med pappa, mamma och jag fick prata lite också men efter ett jag kom en sköterska in och sa att besökstiden är över. En sköterska väckte mig runt kl 13.00

-Mat. Sa hon och log mot mig.

-Tack, vart är Justin?

-Han har legat utanför i en soffa hela natten. Han vägrade lämna sjukhuset. Han har tittat till dig enda sen olyckan.

-Har han? Jag blev tårögd. Hade Justin verkligen varit här i tre nätter? Det förklarar de mörka ringarna runt ögonen. Hon nickade.

-Han måste verkligen tycka om dig. Sa hon innan hon gick vidare med matvagnen. Jag va inte hungrig så jag åt bara bananen som låg på brickan. Sen så stapplade jag mig upp ur sängen och höll ett stadigt grepp om droppställningen på hjul. Varje steg kändes i varje nerv men jag tänkte inte ligga kvar här längre. Steg för steg tog jag mig ut i korridoren och mot receptionen. Det va inte så långt dit men det gick sakta. Tillslut såg jag honom. Han låg i en av sofforna och vred sig oroligt. Jag hasade mig emot honom men en av sköterskorna såg mig.

-Du ska inte vara här. Du borde gå till ditt rum och vila. Kom jag tar dig dit.

-Nej jag vill inte. Jag är tillräckligt utvilad. Låt mig va.

-Sluta tjafsa jag har inte tid. Hon (sjuk sköterskan) började dra lite i min arm och putta mig mot min korridor.

-Men sluta sa jag! Släpp mig! Nu började jag bli arg. Jag kunde klara mig själv.

-Jag kan ta henne på en promenad. Justin. Sköterskan lossade lite på greppet runt min arm.

-Okej då men se till att hon kommer tillbaka till sitt rum sen. Sa hon tjurigt. Justin nickade och tog mig under armen. Vi gick till sjukhusets trädgård arm i  arm.

-Förlåt för att jag väckte dig, det va inte meningen att jag skulle hamna i bråk med en tjurtant.

Han skrattade och log mot mig.

-Det gör inget. Han pussade mig på pannan och en stöt gick igenom min kropp. Vi satte oss på närmaste parkbänk.

-Jag vill att du ska veta en sak. Jag gillar dig, mer än en vän. Jag tror till och med att jag älskar dig. Han tittade nervöst på mig. Han hade sagt dom där tre orden. Dom tre fantastiskt speciella orden. Först visste jag inte riktigt hur jag skulle svara på det men jag böjde mig fram och kysste honom. Mina läppar var på hans. Och han besvarade kyssen. En våg av känslor sköljde över mig. Det här va perfekt. Jag va så lycklig. Vi avslutade kyssen och jag sa:

-Jag älskar dig också. Båda satt och log mot varandra och vi böjde oss fram för ännu en kyss. För första gången i hela mitt liv så menade jag det. Jag älskar honom. Och han älskade mig. Med min hand i hans gick vi mot mitt rum. Gick och njöt av det som just hänt. Tyvärr så börjar skolan imorgon så Justin kan inte vara med mig på dagen och jag blir utskriven på tisdag som tidigast. De kommande dagarna fick jag klara mig själv på förmiddagarna. Dom spenderade jag utomhus i trädgården. Bland alla blommor satt jag och läste böcker. Böcker som Fallen ängel och Under din hud. Droppflaskorna är jag utan nu men de vill se att jag klarar mig själv innan dom släpper mig. Några av mina närmaste vänner kom också till mig. Sköterskorna ville inte att jag skulle vara uppe och vandra omkring men det brydde jag mig inte om. Sjukhuset va helt okej, förutom att du va tvungen att ha på dig ”klänningar”. Dom va fula och opraktiska. Men leendet på hans läppar fick mig att hålla ut. Tiden som vi hade här va magisk. Hand i hand genom blommor och lundar. En dag hade det ösregnat så då hade vi kollat på film i ett sälskaps rum, vi kollade på The last song. Inte Justins favorit men jag gråter varje gång.

-Tönt. Viskade han i mitt öra medans jag snörvlade.

-Jaså? I såna fall är du ihop med en tönt. Vi började skratta.

-Det vet jag redan. Han kysste mig på läpparna mjukt. Han smekte min kind med tummen. Perfekt. Allt va perfekt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

-Va? Jag backade sakta med ögonen tårögda. Min högerhand sträckte sig och nuddade väggen. Där tog det stopp. Han kom närmare. Avståndet mellan mig och väggen minskade hela tiden. -Jag börjar få känslor för dig. Han sa det klart och tydligt den här ...

*tidigare* Vattnet va lagom varmt och det skummade när jag satte mig i badkaret. Huvudkudden som låg vid sidan satte jag bakom mig och sjönk ner ännu längre i vattnet. Jag tog ett djupt andetag och sjönk ända ner. Ögonen va öppna och ljuset strålad...

  Sakta gick jag neråt med en stadig hand om trappräcket. Jag va nervös, inte för att träffa vilka/vem det nu va. Utan för att jag skulle försöka fly här ifrån. Mina föräldrar måste vara så oroliga. En väg ut. En väg ut, jag scannade rum efter rum ...

  Aron hade stängt in mig. Han hade låst dörren och gått där ifrån. Om det här hade hänt för 2 dagar sen skulle jag undrat hur någon kunde varigt så hjärtlös. Nu vet jag va folk är kapabla till. Jag satte mig på den sängen som va ”min”....

  När jag vaknade upp låg det ett frosttäcke över skogen. Min andedräkt blev till små rökmoln och kylan hade tagit sig innanför mina kläder. Huttrande försökte jag ställa mig upp då jag kom på handleden. Hade jag förblödigt? Va jag i himmelen nu? I...