Aron hade stängt in mig. Han hade låst dörren och gått där ifrån. Om det här hade hänt för 2 dagar sen skulle jag undrat hur någon kunde varigt så hjärtlös. Nu vet jag va folk är kapabla till. Jag satte mig på den sängen som va ”min”. Jag kunde inte direkt klaga på rummet. Det va verkligen lyx från topp till tå.

Det va stort och rent. Min stil. Jag tittade ut genom balkongdörrens fönster. Jag tänkte att det kunde vara en väg ut men kom sedan på att jag va på tredje våningen. Jag satt där på sängen tills jag bestämde mig för att kolla runt. Sakta reste jag mig upp. Det stod en byrålåda i ett hörn, jag gick dit och öppnade den. Mjuka långärmade tröjor, vanliga tröjor, tröjor med tryck, linnen, underkläder, byxor och mjukbyxor. Storlekarna stämde. Jag stängde byrålådan med en suck. Han hade menat det när han sa att jag skulle stanna länge. Tassande på tårna, nästan som om jag smög. Gick jag vidare in till badrummet.

-Oh helvete. Sa jag högt med stora ögon. Det va ENORMT.

Precis som sovrummet va det här lyx. En sjukt stor dusch och badkar. Det gick inte att beskriva.

  (Till er som inte gillar blod så kommer det en gif lite längre ner som ni inte borde kolla på)

-Gillar du det? Arons röst hördes bakom mig. Jag skrek till för jag va inte beredd på att han skulle dyka upp.

-Va fan håller du på med? Ut! Jag blev riktigt sur.

-Ta det lugnt prinsessan. Sa han med ett flin medans jag slog hårt med mina knytnävar på hans bröst.

-Jag är fan heller din prinsessa. Om du inte hade tänkt att släppa ut mig kan du i alla fall gå här ifrån! Han skrattade åt mig.

-Ta en dusch, sätt på dig lite kläder och kom ner. Jag stannade upp med mina viftande nävar. En dusch. Det känns som 100 år sedan. Jag började putta ut Aron ur badrummet men precis innan jag stängde dörren, drog han i min arm så att jag stod vänd upp mot hans ansikte. Han böjde sig fram och kysste mig på kinden. Förlamad lät jag det hända.

-Ses snart prinsessan. Han blinkade åt mig och gick ut ur rummet. När jag förstod vad som hade hänt sved det som en örfil. Hans kyss påminde mig om Justin. Jag började gråta medans jag drog av mig kläderna. Väl inne i duschen såg jag att det fanns hur mycket grejer som helst. Säkert 10 olike grejer bara till håret. Jag såg också en rakhyvel.

I all hast slet jag åt mig den och drog på handleden.  Skinnet öppnade sig och blod började välla ut. Jag hade skurigt mig djupt. Sakta gled jag ner för väggen skakandes. Jag grät hysteriskt och släppte rakhyveln på kakel golvet. Vattnet färgades rött av mitt blod och rann igenom avloppsbrunnen. När det heta vattnet träffade min handled sved det till. Både från det stora såret som jag hade fått i skogen och det som jag gjorde nyss. Jag schamponerade håret utan att få något på handleden. Efter det öppnade jag dörren och gick ut ur duschen. Rotandes genom skåpen sökte jag efter något som kunde stoppa blödningen. Det knarrade till bakom mig. Aron stod på tröskeln. Som tur va hade jag en morgonrock på mig. Hans ögon vandrade ner till min blödande handled. Snabbt drog jag den bakom mig och sänkte blicken. Aron gick sakta fram till mig. Han tog försiktigt tag i min hand och drog fram den bort ifrån min rygg. Med en sårad och bekymrad blick såg han mig i ögonen.

-Varför? Han viskade fram det.

-Som om du skulle bry dig. Sa jag och tårarna började rinna ner för mina kinder igen. Varför skulle han bry sig? Han kidnappade mig.

-Det är klart att jag bryr mig. Han såg på mig med en allvarlig blick. Han släppte min hand och började rota i några skåp.

-Sätt dig. Sa han och pekade på en badkaret i marmor. Han tog fram alsolsprit, lite plåster och bandage.

-Det här kommer svida som fan. Han hällde alsolspriten på lite papper och tryckte det mot handleden. Han hade rätt det sved som fan. Jag skrek till och bet mig i tungan. Jag försökte dra bort handleden från honom men han hade ett hårt grepp. Efter ett tag tog han äntligen bort det. Han plåstrade om mig försiktigt.

-Tack. Sa jag tyst. Han nickade och gick ut. När jag hade försäkrat mig om att han va borta gick jag och tog på mig nya kläder. Det va dags för mig att gå ner. Det va också dags för mig att fundera ut en plan. En plan så att jag kan fly från det här stället.

När jag vaknade upp låg det ett frosttäcke över skogen. Min andedräkt blev till små rökmoln och kylan hade tagit sig innanför mina kläder. Huttrande försökte jag ställa mig upp då jag kom på handleden. Hade jag förblödigt? Va jag i himmelen nu? I så fall är inte himmelen lika bra som jag hade förväntat mig.  Rädd för vad jag skulle se kikade jag försiktigt på handleden. Den va inlindad i ett bandage. Förvirrat kollade jag mig omkring.

-Vaken ser jag? En kille pratade med mig.

-V..Vem är du? Stammade jag fram. Han satt och rökte en cigarett. Han tog ett bloss, blåste ut och sa.

-Din värsta mardröm. Flinade han. Han fimpade ciggen och drog upp mig från marken.

-Vad håller du på med?! Skrek jag hest åt honom.

-Det är någon som vill träffa dig och om jag vore du skulle jag inte käfta emot. Jag räddade ditt liv. Sa han och nickade mot mitt bandage. Min magkänsla om det här kändes inte bra. Han gestikulerade åt mig att följa med honom. Aldrig. Den här killen riktigt skrek fara. Ett irriterat uttryck formades i hans ansikte.

-Har du svårt att förstå eller? Följ med nu. Han lät smått irriterad. Jag ville inte följa med honom. Av ren instinkt började jag springa. Rakt igenom skogen. Kvistar och grenar slog emot mitt ansikte medans jag flåsande försökte ta mig bort ifrån honom. En hand greppade tag om min skadade handled. Jag kollade upp och fick syn på honom. Okej nu va han riktigt förbannad.

-Din lilla fitta! Du ska fucking lyssna på mig! Han pressade in sin tumme i mitt bandage. Hans ögon va mörka. Inte bruna, utan mörka Smärtan va olidlig och jag började vackla lite. Kippande efter andan nickade jag.

-Bra. Och bara så att du vet, försöker du rymma igen. Kommer jag inte tveka. Han drog upp en pistol ur sitt bälte. En blank, svart pistol. Storögt kollade jag på pistolen. Min puls ökade. Andetagen blev snabbare. Han blinkade åt mig innan han la ner pistolen.

-Kom nu. Sa han och putta till mig på ryggen. På vägen genom skogen vågade jag ställa lite frågor.

-Vad heter du? Frågade jag tyst.

-Aron. Svarade han och fortsatte gå framåt.

-Vad vill du mig?

-Din ”perfekta” pojkvän Justin är inte så perfekt som du tror. Han gjorde citationstecken över ”perfekta”.

-Ex.

-Va?

-Ex pojkvän. Sa jag och kände hur tårarna börja svida.

-Jasså? Aja, han är inte så oskyldig som han verkar. Han har skapat stora problem för mig och mitt gäng.

-Vad i helvete pratar du om?

-Justin va i gänget förut men sen fuckade allt upp sig. Han har stulit över 10 miljoner från oss. Jag stannade helt.

-Babe kolla, jag vet att du är chokad men jag fryser som fan så fortsätt gå. Vänta kallade han mig just babe? Ja det gjorde han.

-Kalla mig inte babe. Jag gav honom min värsta bitch blick.

-Som du vill prinsessan. Sa han och lyfte sina händer i den där ”sorry” eller ”det va inte jag” posen. Jag skakade på huvudet. Jag va förbannad, besviken men mest rädd. Efter ca 45 minuter kom vi fram till ett stort hus. Och då menar jag verkligen stort. Sådär 50-60 rum.

-Vart är jag? Jag kände inte igen huset.

-Det får jag inte säga. Gå in, någon väntar på dig. Skakigt vred jag på dörrhandtaget.

-Hallå? Ropade jag lite försiktigt och stängde dörren bakom mig. Tunga fotsteg hördes komma ner för en lång trappa till höger.

-Åh Hanna du är här. Kom med mig. En man i 35-40 årsåldern visade mig vägen in till ett kontor.

-Slå dig ner. Han pekade på en stor skinnstol. Själv satte han sig bakom ett stort skrivbord.

-Jag ser att du har haft en tuff natt. Hans ögon granskade mig från topp till tå. Jag nickade och kollade på mina dyngsura skor.

-Blöt också ser jag. Aron kom hit! Aron kom in i rummet.

-Vad? Han lät trött.

-Visa Hanna till hennes rum. Ge henne nya kläder och skor också. Han log snällt mot mig.

-Hur kan du mitt namn? Frågade jag försiktigt.

-Jag vet allt om dig Hanna. Aron drog ut mig ur rummet innan jag han fråga något mer. Vi gick upp för den långa trappan till 3:dje våningen. Han öppnade en dörr och vi gick in i ett gigantiskt rum med fin inredning.

-Se till att göra dig hemmastadd, du kommer stanna här ett tag. Han hånflina åt mig innan han smällde igen dörren och låste den med ett klick.

-Va?! Aron nej! Släpp ut mig! Ögonen blev tårögda och jag bankade hårt på dörren. Arons fotsteg gick bort från dörren och ner för trappan. Efter att jag hade bankat på dörren så att händerna blödde gav jag upp och satte mig ner med ryggen mot dörren.  Med händerna för ansiktet började jag storgråta. Jag va fast här.

Just nu gick det inte att beskriva känslorna som bubblade upp inom mig. Jag va helt förkrossad, jag hatade honom. Det kändes som att min livslängtan sakta tynade bort inom mig. Mina fötter rörde sig snabbt in i skogen, jag vet inte hur långt in jag hade gått. Men jag följde Sörmlandsleden. Det va kallt och jag huttrade medans det blev mörkare och mörkare. Min mobil va urladdad sen länge sen. Skorna hade läckt in och det duggade, men jag ville inte hem. Jag orkade inte mer, nu hade dimman börjat slingra sig genom skogen.

Varje gren jag gick emot skar plågsamt mot den hud som va utanför kläderna. I min  förvirring hade jag gått ifrån stigen. Jag va vilse i skogen. Paniken tog över.

-Vart fan är jag? Flåsade jag fram medvetande om att ingen hörde mig. En sten kom i vägen och jag ramlade ner på marken. Yr försökte jag resa mig upp men halkade och skar upp handleden. Skrikandes jämrade jag mig på marken. Blodet forsade ut. Jag va tvungen att får stopp på det. Annars skulle jag förblöda här.

-Jag vill inte dö. Inte här, inte nu. Grät jag.

Stjärnorna tindrade när jag kollade upp på natthimmelen. Jag såg en triangel av stjärnor ovanför mig.

-1..2..3..Hej då. Räknade jag viskandes innan det blev svart.

*Tidigare*

-Har du berättat? Han kollade på Justin och nickade åt mitt håll. Justins blick smalnade och greppet om min hand hårdnade.

-Nej, hon behöver inte veta. Nästan väste han fram. Okej nu är jag rädd.

-Det är för ditt eget bästa, om inte du berättar om vadet gör jag det. Hans blick va spänd på Justin.

-Jag fucking älskar henne. Förstör inte det här! Skrek Justin.

-Du och hon är en stor lögn Justin! Fattar du inte? Chaz skrek tillbaka.

-Om du gör såhär mot mig förlåter jag dig inte! Fattar du vad som står på spel? Justin spände sina käkar när han slutade skrika.

-Jag är din vän och gör det här för ditt eget bästa. Chaz pratade med en allvarlig ton.

-Hanna. Erat förhållande är fejk, den dagen ni träffades på Grönan. Justin och jag slog ett vad då. Han sa: Jag slår vad om att jag kan få henne att bli kär i mig. Och om hon inte är det när sommaren är slut vinner du. Du får min plats i fotbollslaget. Men om jag vinner får du alla att rösta på mig under balen så att jag blir Prom King. Chaz suckade och såg på oss. Justin va förbannad. Han släppte min hand sakta.

-Hur fan kunde du?! Skrek han och knöt händerna. Sekunden efter hade han gett Chaz ett slag på käften.

-Jag fucking litade på dig! Skrek Justin tårögt mellan slagen. Ryan och Nolan reagerade fort och särade på Justin och Chaz. Chaz hade näsblod och en sprucken läpp. Jag hade fått nog. Jag ville veta vad som händer.

-Justin sluta! Jag vill veta vad som händer, är det sant? Jag kollade upp på Justin med tårar i ögonen.

-Nej nej nej gråt inte snälla. Fan! Det skulle skulle aldrig blivit såhär! Frustrerat drog han sig i håret medans han gick fram och tillbaka.

-Justin jag vill ha svar! Skrek jag och stampade med ena foten i marken. Han slutade gå och kollade på mig. Han tog ett djupt andetag.

-Det är sant. Det kom nästan som en viskning. Jag slutade andas. Allting snurrade. Sa han just det där? Tårarna började rinna i floder.

-Hur fan kunde du? Jag trodde att du älskade mig! Jag slog till honom på kinden med min hand.

-Det gör jag! Det va aldrig meningen att jag skulle bli kär i dig. Men det blev jag och jag älskar dig Hanna. Jag har känslor för dig, känslor som bara du ger mig. Du är speciell och jag vet inte vad jag skulle göra om du försvann ut ur mitt liv, det va därför jag inte sa något. Jag va rädd Hanna. Jag ville inte förlora dig. Han suckade och kollade på mig med en bedjande blick.

-Justin Bieber jag hatar dig så jävla mycket. Med raska steg började jag gå. Vart visste jag inte. Någonstans där jag va ensam.

-Ha...Jag avbröt honom.

-Jag kommer aldrig kunna förlåta dig för det här. ALDRIG. Jag betonade det sista ordet och vände på klacken. Han försökte springa efter mig men Chaz höll fast honom. Desperat försökte han ta sig ur greppet. Men det va omöjligt. Tillslut gav han upp när jag va utom synhåll. Jag kände mig helt förstörd. Jag hade litat på honom. Jag hade fan litat på honom.

  Nu har skolan slutat och höstlöven skiftade i tusen olika färger. Idag skulle vi ut och kratta löv på bakgården. Justin och jag hade umgåtts i princip hela tiden.

-Här får du! Skrek jag och kastade värsta lövhögen på honom. Mina fötter började direkt röra på sig framåt eftersom jag visste att han ville ha hämnd.

-Så lätt kommer du inte undan! Skrek han och brottade ner mig i en av de stora högarna. Löven yrde åt alla håll och det gick nästan i slow motion. Han låg ovanpå mig och gapskrattade. Nu hade vi slutat skratta, vi låg och log mot varandra. Sakta böjde han sig ner och pressade sina läppar mot mina, jag stängde mina ögon och kysste tillbaka. Hans tunga snuddade mina läppar och det slutade med grovhångel bland löven.

-Skaffa ett rum! Hör man Tony ropa medans en fotboll kastas mot oss. Han tar tag i min hand och vi går inomhus. Precis när vi skulle börja klä av oss fick Justin ett sms.

-Det är Chaz, han undrar om vi vill träffas vid skolan? Jag nickade och vi började gå ner till skolan. Det va ca 150 meter dit. Vi såg Chaz stå i den blåa lekparken. Vid hans sida stog två andra killar. Måste vara hans kompisar. När vi kom fram gjorde Justin och Chaz en typical ”bro hug”.

-Och det här är? Sa Justin och nickade mot de två andra killarna.

-Nolan och Ryan. Chaz såg allvarlig ut. Jag gillade inte det här, det kändes fel. Försiktigt tog jag tag i Justins hand, det kändes säkrare.

-Har du berättat? Han kollade på Justin och nickade åt mitt håll. Justins blick smalnade och greppet om min hand hårdnade.

-Nej, hon behöver inte veta. Nästan väste han fram. Okej nu är jag rädd.

-Det är för ditt eget bästa, om inte du berättar om vadet gör jag det. Hans blick va spänd på Justin.

-Jag fucking älskar henne. Förstör inte det här! Skrek Justin.

-Du och hon är en stor lögn Justin! Fattar du inte? Chaz skrek tillbaka.

-Om du gör såhär mot mig förlåter jag dig inte! Fattar du vad som står på spel? Justin spände sina käkar när han slutade skrika.

-Jag är din vän och gör det här för ditt eget bästa. Chaz pratade med en allvarlig ton. Han tog ett djupt andetag.

-Hanna. Erat förhållande är fejk, den dagen ni träffades på Grönan. Justin och jag slog ett vad då. Han sa: Jag slår vad om att jag kan få henne att bli kär i mig. Och om hon inte är det när sommaren är slut vinner du. Du får min plats i fotbollslaget. Men om jag vinner får du alla att rösta på mig under balen så att jag blir Prom King. Chaz suckade och såg på oss. Justin va förbannad. Han släppte min hand sakta.

-Hur fan kunde du?! Skrek han och knöt händerna. Sekunden efter hade han gett Chaz ett slag på käften.

Mohaha nu lämnar jag er med en cliffhanger (stav?)! Jag ska försöka uppdatera oftare, lovar :)