När jag vaknade upp låg det ett frosttäcke över skogen. Min andedräkt blev till små rökmoln och kylan hade tagit sig innanför mina kläder. Huttrande försökte jag ställa mig upp då jag kom på handleden. Hade jag förblödigt? Va jag i himmelen nu? I så fall är inte himmelen lika bra som jag hade förväntat mig.  Rädd för vad jag skulle se kikade jag försiktigt på handleden. Den va inlindad i ett bandage. Förvirrat kollade jag mig omkring.

-Vaken ser jag? En kille pratade med mig.

-V..Vem är du? Stammade jag fram. Han satt och rökte en cigarett. Han tog ett bloss, blåste ut och sa.

-Din värsta mardröm. Flinade han. Han fimpade ciggen och drog upp mig från marken.

-Vad håller du på med?! Skrek jag hest åt honom.

-Det är någon som vill träffa dig och om jag vore du skulle jag inte käfta emot. Jag räddade ditt liv. Sa han och nickade mot mitt bandage. Min magkänsla om det här kändes inte bra. Han gestikulerade åt mig att följa med honom. Aldrig. Den här killen riktigt skrek fara. Ett irriterat uttryck formades i hans ansikte.

-Har du svårt att förstå eller? Följ med nu. Han lät smått irriterad. Jag ville inte följa med honom. Av ren instinkt började jag springa. Rakt igenom skogen. Kvistar och grenar slog emot mitt ansikte medans jag flåsande försökte ta mig bort ifrån honom. En hand greppade tag om min skadade handled. Jag kollade upp och fick syn på honom. Okej nu va han riktigt förbannad.

-Din lilla fitta! Du ska fucking lyssna på mig! Han pressade in sin tumme i mitt bandage. Hans ögon va mörka. Inte bruna, utan mörka Smärtan va olidlig och jag började vackla lite. Kippande efter andan nickade jag.

-Bra. Och bara så att du vet, försöker du rymma igen. Kommer jag inte tveka. Han drog upp en pistol ur sitt bälte. En blank, svart pistol. Storögt kollade jag på pistolen. Min puls ökade. Andetagen blev snabbare. Han blinkade åt mig innan han la ner pistolen.

-Kom nu. Sa han och putta till mig på ryggen. På vägen genom skogen vågade jag ställa lite frågor.

-Vad heter du? Frågade jag tyst.

-Aron. Svarade han och fortsatte gå framåt.

-Vad vill du mig?

-Din ”perfekta” pojkvän Justin är inte så perfekt som du tror. Han gjorde citationstecken över ”perfekta”.

-Ex.

-Va?

-Ex pojkvän. Sa jag och kände hur tårarna börja svida.

-Jasså? Aja, han är inte så oskyldig som han verkar. Han har skapat stora problem för mig och mitt gäng.

-Vad i helvete pratar du om?

-Justin va i gänget förut men sen fuckade allt upp sig. Han har stulit över 10 miljoner från oss. Jag stannade helt.

-Babe kolla, jag vet att du är chokad men jag fryser som fan så fortsätt gå. Vänta kallade han mig just babe? Ja det gjorde han.

-Kalla mig inte babe. Jag gav honom min värsta bitch blick.

-Som du vill prinsessan. Sa han och lyfte sina händer i den där ”sorry” eller ”det va inte jag” posen. Jag skakade på huvudet. Jag va förbannad, besviken men mest rädd. Efter ca 45 minuter kom vi fram till ett stort hus. Och då menar jag verkligen stort. Sådär 50-60 rum.

-Vart är jag? Jag kände inte igen huset.

-Det får jag inte säga. Gå in, någon väntar på dig. Skakigt vred jag på dörrhandtaget.

-Hallå? Ropade jag lite försiktigt och stängde dörren bakom mig. Tunga fotsteg hördes komma ner för en lång trappa till höger.

-Åh Hanna du är här. Kom med mig. En man i 35-40 årsåldern visade mig vägen in till ett kontor.

-Slå dig ner. Han pekade på en stor skinnstol. Själv satte han sig bakom ett stort skrivbord.

-Jag ser att du har haft en tuff natt. Hans ögon granskade mig från topp till tå. Jag nickade och kollade på mina dyngsura skor.

-Blöt också ser jag. Aron kom hit! Aron kom in i rummet.

-Vad? Han lät trött.

-Visa Hanna till hennes rum. Ge henne nya kläder och skor också. Han log snällt mot mig.

-Hur kan du mitt namn? Frågade jag försiktigt.

-Jag vet allt om dig Hanna. Aron drog ut mig ur rummet innan jag han fråga något mer. Vi gick upp för den långa trappan till 3:dje våningen. Han öppnade en dörr och vi gick in i ett gigantiskt rum med fin inredning.

-Se till att göra dig hemmastadd, du kommer stanna här ett tag. Han hånflina åt mig innan han smällde igen dörren och låste den med ett klick.

-Va?! Aron nej! Släpp ut mig! Ögonen blev tårögda och jag bankade hårt på dörren. Arons fotsteg gick bort från dörren och ner för trappan. Efter att jag hade bankat på dörren så att händerna blödde gav jag upp och satte mig ner med ryggen mot dörren.  Med händerna för ansiktet började jag storgråta. Jag va fast här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

-Va? Jag backade sakta med ögonen tårögda. Min högerhand sträckte sig och nuddade väggen. Där tog det stopp. Han kom närmare. Avståndet mellan mig och väggen minskade hela tiden. -Jag börjar få känslor för dig. Han sa det klart och tydligt den här ...

*tidigare* Vattnet va lagom varmt och det skummade när jag satte mig i badkaret. Huvudkudden som låg vid sidan satte jag bakom mig och sjönk ner ännu längre i vattnet. Jag tog ett djupt andetag och sjönk ända ner. Ögonen va öppna och ljuset strålad...

  Sakta gick jag neråt med en stadig hand om trappräcket. Jag va nervös, inte för att träffa vilka/vem det nu va. Utan för att jag skulle försöka fly här ifrån. Mina föräldrar måste vara så oroliga. En väg ut. En väg ut, jag scannade rum efter rum ...

  Aron hade stängt in mig. Han hade låst dörren och gått där ifrån. Om det här hade hänt för 2 dagar sen skulle jag undrat hur någon kunde varigt så hjärtlös. Nu vet jag va folk är kapabla till. Jag satte mig på den sängen som va ”min”....

  Just nu gick det inte att beskriva känslorna som bubblade upp inom mig. Jag va helt förkrossad, jag hatade honom. Det kändes som att min livslängtan sakta tynade bort inom mig. Mina fötter rörde sig snabbt in i skogen, jag vet inte hur långt in j...