Just nu gick det inte att beskriva känslorna som bubblade upp inom mig. Jag va helt förkrossad, jag hatade honom. Det kändes som att min livslängtan sakta tynade bort inom mig. Mina fötter rörde sig snabbt in i skogen, jag vet inte hur långt in jag hade gått. Men jag följde Sörmlandsleden. Det va kallt och jag huttrade medans det blev mörkare och mörkare. Min mobil va urladdad sen länge sen. Skorna hade läckt in och det duggade, men jag ville inte hem. Jag orkade inte mer, nu hade dimman börjat slingra sig genom skogen.

Varje gren jag gick emot skar plågsamt mot den hud som va utanför kläderna. I min  förvirring hade jag gått ifrån stigen. Jag va vilse i skogen. Paniken tog över.

-Vart fan är jag? Flåsade jag fram medvetande om att ingen hörde mig. En sten kom i vägen och jag ramlade ner på marken. Yr försökte jag resa mig upp men halkade och skar upp handleden. Skrikandes jämrade jag mig på marken. Blodet forsade ut. Jag va tvungen att får stopp på det. Annars skulle jag förblöda här.

-Jag vill inte dö. Inte här, inte nu. Grät jag.

Stjärnorna tindrade när jag kollade upp på natthimmelen. Jag såg en triangel av stjärnor ovanför mig.

-1..2..3..Hej då. Räknade jag viskandes innan det blev svart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

-Va? Jag backade sakta med ögonen tårögda. Min högerhand sträckte sig och nuddade väggen. Där tog det stopp. Han kom närmare. Avståndet mellan mig och väggen minskade hela tiden. -Jag börjar få känslor för dig. Han sa det klart och tydligt den här ...

*tidigare* Vattnet va lagom varmt och det skummade när jag satte mig i badkaret. Huvudkudden som låg vid sidan satte jag bakom mig och sjönk ner ännu längre i vattnet. Jag tog ett djupt andetag och sjönk ända ner. Ögonen va öppna och ljuset strålad...

  Sakta gick jag neråt med en stadig hand om trappräcket. Jag va nervös, inte för att träffa vilka/vem det nu va. Utan för att jag skulle försöka fly här ifrån. Mina föräldrar måste vara så oroliga. En väg ut. En väg ut, jag scannade rum efter rum ...

  Aron hade stängt in mig. Han hade låst dörren och gått där ifrån. Om det här hade hänt för 2 dagar sen skulle jag undrat hur någon kunde varigt så hjärtlös. Nu vet jag va folk är kapabla till. Jag satte mig på den sängen som va ”min”....

  När jag vaknade upp låg det ett frosttäcke över skogen. Min andedräkt blev till små rökmoln och kylan hade tagit sig innanför mina kläder. Huttrande försökte jag ställa mig upp då jag kom på handleden. Hade jag förblödigt? Va jag i himmelen nu? I...