(Lyssna på medans du läser)

*Beep beep* Jag blev väckt av att Justins mobil plingade till. Jag kollade va klockan va 08:30 på morgonen. Vem messar så tidigt? Jag visste att det va fel men jag va tvungen att kolla vem det va. Chaz. ”Aye Justin när du har slutat varigt med det där fettot som du kallar Hanna så kan du väll komma och spela COD hos mig?” Mitt hjärta stannade. Jag kände hur en tår rann på kinden. Va det så som alla såg mig? Jag gick upp och ut ur rummet till köket. Inte en chans att jag kunde sova nu. Jag tog ett glas vatten. Anledningen till att jag är fet är att när jag va liten så blev jag iproppad med pizza 1 gång i veckan hos min pappa. Det är inte hans fel, jag menar jag kunde lika gärna ha sagt nej. Sen så är jag inte riktigt en sportmänniska. Men nu så äter jag nyttigt och går ut ibland. Det räcker inte jag vet men jag är så jäkla lat. Jag satte mig ner på golvet och grät. Jag satt på golvet och skakade. Jag hörde hur min dörr öppnades, Justin kom ut i bara mysbyxor. Jag ställde mig snabbt upp och torkade tårarna.

-Jag går ut med Bamse (min hund) en stund. Snörvlade jag. Justin öppnade munnen för att säga något men jag hade redan tagit kopplet och smällt igen dörren. Hans blickar brände när jag gick iväg med Bamse, han ropade några gånger på mig men jag ignorerade honom. Jag ville inte prata om det. Jag ville inte att han skulle veta att jag kollat på hans mobil. Jag bestämde mig för att ta samma väg som vi tar till skolan, det är rätt så mycket bilväg där men knappt några bilar. Bamse gick väldigt långsamt så jag bestämde mig för att släppa honom lös från kopplet. Jag joggade runt hörnet och ropade på honom, han brukar öka takten då. Bang! Bilen kom från ingenstans. Det gjorde ont i hela kroppen och jag kunde inte resa mig. Bamse stod och skällde som en galning. Jag skakade på huvudet och försökte se annat än suddiga färger. Två bildörrar smälldes igen och jag hörde en man skrika något. Någon ställde sig över mig sen blev allt svart. Jag vaknade upp med ett ryck. Allting va suddigt och jag rörde på mig. En massa sjuksköterskor sköt på sängen jag låg i och försökte få kontakt med mig. Andra skrek saker som ”Vi behöver en doktor, nu!” ”Hon har förlorat mycket blod”. Det enda som jag kunde tänka på va att jag ville ha Justin vid min sida. Jag va rädd.

-Ju…Justin fick jag ur med en skrovlig röst. Jag fick ögonkontakt med en sköterska och hon nickade. Det va det sista jag såg innan allt blev svart igen. *Beep,beep,beep* Någonting pep. Och det luktade sjukhus. Jag kollade omkring mig och där satt han. Justin. Han hade svarta ringar runt ögonen och hade en orolig blick i ögonen. Jag försökte prata men fick inte ur mig ett ord. Min hand trevade mot Justins. Allt gjorde ont. Han ryckte till när jag rörde hans hand. Leendet spreds på hans läppar och ögonen blev tårögda. Han omfamnade min hand med sina händer. Smärtan spred sig när han la händerna över min hand. Han såg att jag fick ont och tog genast bort händrna.

-Det är värt smärtan. Rosslade jag ur mig. Han log och tog tag i min hand igen. Den här gången väldigt försiktigt. Som om min hand va gjord av porslin. Jag log mot honom.

-Vad hände? Jag kollade på Justin.

-Du blev överkörd av en bil när du va ute med Bamse. Föraren sa att du kom springandes runt ett hörn medans han svängde. Du slog i fram rutan så att den krossases. Han åkte som en galning så smällen blev stor och du flög två meter. Ditt huvud slog i marken när du landade och du har legat i koma i två dagar. Jag kollade chockat på Justin.

-Två dagar. Sa jag och kollade förskräckt på honom.

-Dom visste inte om du skulle vakna. Jag va så orolig. Tårarna började rinna ner för hans kinder.

-Jag skulle aldrig lämna dig. Tårarna rann ner för mina kinder. Vi satt i en evighet, bara höll varandras händer. Inget prat. Vi bara satt där och såg på varandra, men efter ett tag frågade jag honom.

-Vart är mamma och pappa? Jag kollade undrande på Justin.

-Din mamma är fast i trafiken och din pappa är på väg hem från ett möte. Det lär ta åtminstone två timmar innan någon kommer. Och oroa dig inte för Nellie och Ellen, jag ringde din mormor och hon passar dom.

-Du är bäst. Jag log mot honom.

-Jag vet. Sa han och kysste min hand. Timmarna gick och först kom pappa hit. Vid det laget hade jag somnat. Justin va däremot försvunnen. Jag somnade igen efter jag hade pratat med pappa, mamma och jag fick prata lite också men efter ett jag kom en sköterska in och sa att besökstiden är över. En sköterska väckte mig runt kl 13.00

-Mat. Sa hon och log mot mig.

-Tack, vart är Justin?

-Han har legat utanför i en soffa hela natten. Han vägrade lämna sjukhuset. Han har tittat till dig enda sen olyckan.

-Har han? Jag blev tårögd. Hade Justin verkligen varit här i tre nätter? Det förklarar de mörka ringarna runt ögonen. Hon nickade.

-Han måste verkligen tycka om dig. Sa hon innan hon gick vidare med matvagnen. Jag va inte hungrig så jag åt bara bananen som låg på brickan. Sen så stapplade jag mig upp ur sängen och höll ett stadigt grepp om droppställningen på hjul. Varje steg kändes i varje nerv men jag tänkte inte ligga kvar här längre. Steg för steg tog jag mig ut i korridoren och mot receptionen. Det va inte så långt dit men det gick sakta. Tillslut såg jag honom. Han låg i en av sofforna och vred sig oroligt. Jag hasade mig emot honom men en av sköterskorna såg mig.

-Du ska inte vara här. Du borde gå till ditt rum och vila. Kom jag tar dig dit.

-Nej jag vill inte. Jag är tillräckligt utvilad. Låt mig va.

-Sluta tjafsa jag har inte tid. Hon (sjuk sköterskan) började dra lite i min arm och putta mig mot min korridor.

-Men sluta sa jag! Släpp mig! Nu började jag bli arg. Jag kunde klara mig själv.

-Jag kan ta henne på en promenad. Justin. Sköterskan lossade lite på greppet runt min arm.

-Okej då men se till att hon kommer tillbaka till sitt rum sen. Sa hon tjurigt. Justin nickade och tog mig under armen. Vi gick till sjukhusets trädgård arm i  arm.

-Förlåt för att jag väckte dig, det va inte meningen att jag skulle hamna i bråk med en tjurtant.

Han skrattade och log mot mig.

-Det gör inget. Han pussade mig på pannan och en stöt gick igenom min kropp. Vi satte oss på närmaste parkbänk.

-Jag vill att du ska veta en sak. Jag gillar dig, mer än en vän. Jag tror till och med att jag älskar dig. Han tittade nervöst på mig. Han hade sagt dom där tre orden. Dom tre fantastiskt speciella orden. Först visste jag inte riktigt hur jag skulle svara på det men jag böjde mig fram och kysste honom. Mina läppar var på hans. Och han besvarade kyssen. En våg av känslor sköljde över mig. Det här va perfekt. Jag va så lycklig. Vi avslutade kyssen och jag sa:

-Jag älskar dig också. Båda satt och log mot varandra och vi böjde oss fram för ännu en kyss. För första gången i hela mitt liv så menade jag det. Jag älskar honom. Och han älskade mig. Med min hand i hans gick vi mot mitt rum. Gick och njöt av det som just hänt. Tyvärr så börjar skolan imorgon så Justin kan inte vara med mig på dagen och jag blir utskriven på tisdag som tidigast. De kommande dagarna fick jag klara mig själv på förmiddagarna. Dom spenderade jag utomhus i trädgården. Bland alla blommor satt jag och läste böcker. Böcker som Fallen ängel och Under din hud. Droppflaskorna är jag utan nu men de vill se att jag klarar mig själv innan dom släpper mig. Några av mina närmaste vänner kom också till mig. Sköterskorna ville inte att jag skulle vara uppe och vandra omkring men det brydde jag mig inte om. Sjukhuset va helt okej, förutom att du va tvungen att ha på dig ”klänningar”. Dom va fula och opraktiska. Men leendet på hans läppar fick mig att hålla ut. Tiden som vi hade här va magisk. Hand i hand genom blommor och lundar. En dag hade det ösregnat så då hade vi kollat på film i ett sälskaps rum, vi kollade på The last song. Inte Justins favorit men jag gråter varje gång.

-Tönt. Viskade han i mitt öra medans jag snörvlade.

-Jaså? I såna fall är du ihop med en tönt. Vi började skratta.

-Det vet jag redan. Han kysste mig på läpparna mjukt. Han smekte min kind med tummen. Perfekt. Allt va perfekt.

-Gör inga dumheter nu. Vi kommer tillbacka på måndag. Puss och hej då! Mamma gillade Justin, det såg jag på henne. Vi vinkade av dom på avfarten. Nellie ryckte lite lätt i Justins arm och sa.

-Justin vill du hoppa studsmatta med mig? Hon hoppade lätt på sina tår. Han log.

-Självklart! Vill du också hoppa Ellen? Han höll fram handen mot Ellen som jag stod och bar. Hon tryckte sig närmare mig och kollade på Justin.

-Hon är väldigt blyg till skillnad mot Nellie. Förklarade jag. Han nickade, tog Nellie i handen och gick till studsmattan. Jag följde efter med Ellen hängandes runt min hals. Han va så gullig när han hoppade hand i hand med Nellie på studsmattan. Vid det här laget hade Ellen vågat hoppa så nu hoppade alla tre i en ring.

-Bada! Bada! Nellie och Ellen ville hoppa i med kläderna på.

-Vänta lite så hämtar jag era badkläder och puffar. Ska du bada? Jag frågade Justin.

-Såklart! Ska inte du?

-Skojar du eller? Det är 17 grader! Inte en chans!

-Badkruka! Sa han innan han sprang upp och hämta sina badkläder i mitt rum. Tjejerna och Justin hade inte tvekat när dom hoppade i. Jag stod bara och skrattade när de skrikandes kom upp ur poolen. Tjejerna gick upp och ritade på altanen medans jag och Justin va kvar vid poolen. Han närmade sig mig med öppna armar.

-Nej! Justin du är blöt och kall! Justin! Jag sprang skrikandes ifrån honom men han va snabbare och jag fick en stor blöt kram.

-Tack så mycket blötdjur. Han skrattade och jag fick en till kram. Han hoppade i poolen en gång till. Jag gick fram till poolkanten.

-Kom upp nu innan du blir sjuk. Skrattade jag.

-Inte för än du hoppar i! Han tog tag i mig och drog ner mig i poolen. Det kalla vattnet blev en chock. Jag tog mig upp mot ytan.

-Justin! Det va inte schyst! Han skrattade ihjäl sig.

-Kom jag ska värma dig. Sa han och drog mig till honom i en kram. Han va varmare än mig och jag slutade skaka. Jag gillade det här även fast det va svinkallt.

Vi gick upp ur poolen och in i huset. Jag som hade kläder på mig va tvungen att ta en dusch.

Han skulle också ta en dusch men jag fick göra det först. Vattnet va varmt och skönt. Det va en blåsig mulen dag så vi höll oss inne resten av dagen. Jag trodde aldrig att det skulle vara så kul att vara barnvakt. Nu va klockan 20:30 och tjejerna låg och sov på övervåningen. Vi hade bestämt oss för att kolla på en skräckfilm. Bra, nu kommer jag inte kunna sova på en vecka. Paranormal activety 4 blev det. Det enda som va bra va att det inte va en sån här äcklig film där någon styckar alla.

-Är du rädd? Justin kollade på mig med ett leende på läpparna.

-Nej jag brukar krama andras armar så att dom får blodstopp dagligen. Han skrattade och la en arm runt min axel och flyttade närmare mig. Jag slappnade av och släppte hans arm. 1 timme och 20 minuter senare va filmen slut och vi skulle gå och lägga oss. Det va mörkt i hela huset. Tack vare filmen va jag rädd. Mycket rädd. *Knak* Det är säkert bara huset som knakar övertalade jag mig själv om. Men inners inne trodde jag inte på mig själv. Jag gick till köket för att hämta vatten. *Knak* Ta det lugnt. Jag fick en hand över munnen så att jag inte skulle skrika.

-Ta det lugnt det är bara jag. Justin viskade i mitt öra. Han tog bort handen från min mun.

-Det där va inte kul, har du någon aning om hur rädd jag blev? Viskade jag tillbacka.

-Sorry. Sa han och såg på mig genom mörkret.

-Det är okej men gör inte om det. Jag kollade på honom och han nickade. Vi gick och la oss. Jag sov i min säng och han på en madrass. Han skulle vara här i två dagar. Två dagar med Justin.

Min familj är rätt så stor. Hos mamma är vi sex stycken. Mamma, Tony, jag, Matilda, Nellie och Ellen. Hos pappa är vi också sex stycken. Det blir pappa, Catarina, jag, Matilda, Alexander, Josephine. Det va mamma vecka, det betyder att klockan 10:00 så kommer Nellie (6 år) och Ellen (4 år) kommer instormandes. Jippie.

-HANNA! VAKNA DET ÄR FRUKOST! Nellie och Ellen är ganska högljudda och det räcker med att någon öppnar min dörr så vaknar jag.

- Jag kommer. Mumlade jag igenom kudden. Jag gick upp i min pyjamas ut i köket. Som vanligt fick jag ett vänligt välkomnande.

- It’s alive!! Tonys vanliga morgon hälsning till mig. Jag tog en handduk och snärta till honom på magen. Bamse började skälla som vanligt. Att han ens orkar. En 13 årig hund med dåliga leder. Mamma blev irriterad och sa åt oss att sluta. Vi satte oss vid frukostbordet.

-Hade du roligt igår? Mamma tugga på en fralla och kolla på mig.

-Ja. Sa jag och rodnande.

-Hon rodnar! Vad hände igår? Tony skrattade till och slog till mig på armen.

-Inget…Jag rodnade ännu mer. Mamma gav mig blicken som antydde ”jag vet att du ljuger”.

-Okej. Jag träffade en kille. Jag va med honom hela kvällen och han bor här.

-Oooo har du en ny kille? Jag kollade på Tony. Han kunde inte va tyst ?

-Nej vi är bara vänner.

-Hanna har en kille! Matilda flinade.

-Men gud! Vi är bara vänner! Alla skrattade åt mig. Vi dukade undan frukosten när jag märkte att jag hade ett missat samtal. Det va från Justin. Jag ringde snabbt upp.

-Justin.

-Hej du hade ringt.

-Hej, ja jag undra om vi kunde mötas på stan och luncha?

-Visst. Vart och när?

-Jessicas kl 13:00.

-Okej ses sen.

-Bye! Jag skulle träffa Justin om 2 timmar. Fjärilarna i magen fladdrade omkring. Jag bestämde mig för att ta en dusch innan lunchen. Sen tog jag på mig min favorit tröja och ett par shorts. Jag sa hej då till mamma och började cykla. Stan låg ungefär vid min skola. Klockan va 12:53 när jag kom fram till Jessicas. Han va redan där inne. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick in.

-Hej! Jag log stort mot honom. Han drog mig intill honom och gav mig en kram.

-Hej. Viskade han i mitt öra.

-Ska vi beställa? Jag betalar. Han log mot mig medans han sa det.

-Ja men du behöver verkligen inte be..

-Jag betalar. Han avbröt mig och kollade in i mina ögon.

-Okej. Vad ska du ha?

-Jag funderar på kycklingen med riset och curryn. Vad vill du ha?

-Jag ska ta kycklingen.

-Kycklingen blir det. Han betalade för maten och vi satte oss i ett hörn.

-Så Justin hur kommer det sig att du flyttade till Oxelösund. Jag menar vi är inte direkt en så stor eller känd stad.

-Pappa ville starta eget i en stad som va rätt så liten. Min mormor och morfar bor här också så det va ett plus. Vi satt och pratade hela lunchen. Klockan började närma sig 14:30 och jag va tvungen att åka hem.

-Vi kanske kan se en film imorgon?

-Jag kan inte mamma och Tony åker till Stockholm imorgon så jag måste passa mina små syskon.

-Jag kan vara med dig? Jag älskar barn. Hur kunde den här killen bli mer perfekt?

-Visst men jag varnar dig. Dom kan vara lite… Påfrestande.

-Det är lugnt. Det ska nog inte bli något problem.

-Okej men kom ihåg att jag varnade dig.

-Haha ja då vi syns imorgon vid 11 hemma hos dig?

-Det blir bra. Jag messar dig sen vart jag bor.

-Hej då. Han böjde sig fram och kysste mig på kinden. Det pirrade till i min mage.

-Hej då. Sa jag med rosenröda kinder.

.

Det va skolavslutning (äntligen). Det här året hade varigt jobbigt. Mycket att göra, mycket tid. Det funkar lixom inte. Inte för mig i alla fall, jag skjuter upp allt vilket resulterar till ett E som betyg. Jag har inga problem med skolan men vissa ämnen har en ”betygsgräns”. Jag kommer inte högre än E i vissa ämnen. För mycket kul, för lite plugg. Pappa skjutsa mig till skolan. Alla träffades uppe i klassrummet. Våran No lärare (och mentor) hade lovat oss ett skumdisco innan 9:an. Efter 5 min kom han in med en hink med vatten och lite skum.

-Sådär! Nu kan ni ha erat disco. Börja dansa tryckare. Alla kolla konstigt på honom. Han satte på en lugn låt och gick ut ur klassrummet. Vi började garva.

-Är han seriös? Sa jag mellan skratten. Han kom in i klassrummet igen.

-Jahapp det verka som det bara va Liam som nappa på skumdiscot. Liam som va väldigt kort satt på golvet och höll på med skummet. Alla skratta igen. Han tog undan hinken. Vi gick ner till aulan där vi skulle ha själva avslutningen. Det regnade där ute tyvärr. Annars skulle vi sitta på ett trä däck. Alla va spända. Vi ville veta resultaten från sommarspelen. Sommarspelen är en årlig traditon här på skolan. Då tävlar alla klasser mot varandra. Det ska hjälpa klassen att sammarbeta. Min klass (7c) vann förra året. Och med tanke på att vi hade tagit rekord på typ allt så trodde vi att vi skulle vinna. Det gjorde vi inte. Men jag orkade inte klaga. Jag ska ju till Gröna Lund idag! Jag fick skjuts hem av mormor. Nu va det bråttom. Jag ska hinna äta, packa regnkläder (det skulle regna där), byta kläder och duscha. Vi hade fikat klart med mormor ca klockan 12. Bussen går vid 3. Vi ska va där 15 minuter innan och vi ska plocka upp lite folk. Timmarna gick och till slut blev jag klar. Jag och pappa hämtade alla som jag skulle åka med. Spencer, Anton och Dan. Det va många fler som skulle åka dit men dom hade redan grupper.Bland annat så skulle Mona och Selena va i samma grupp med 4 stycken till.

 Kordinaten (dom som fixa resan) hade bokat 2 bussar och nu kom dom äntligen. Vi fick sitta på 4 sätena, dom som 2 åker baklänges med. Jag och Spencer fick åka baklänges medans Anton och Dan fick åka framlänges. Jag och Selena hamnade inte på samma buss men det gör inget för jag vet vilken jävel hon är på ”gul bil”. Anton va värre…. Vi åkte förbi ett postkontor på vägen dit. Det gjorde ont.. Det blev gul bil x 50. Bussen saktade in och alla började röra på sig. På vägen ut gick jag och en kille som jag aldrig sett ut samtidigt. Vi fastnade i dörren. Han va snygg det va det ingen tvekan om vilket gjorde saken värre.

-Förlåt. Sa vi i munnen på varandra. Jag lät honom gå förbi och jag gick till mina vänner.

-Vem va det? Frågade Spencer och lyfte på ögonbrynen. Lite som ”vem va snyggingen som du prata med”.

-Jag vet inte jag har aldrig sett honom förut. Vi brydde oss inte så mycket mer om honom. Idag va det extra mycket folk eftersom rapparen Petter va där. Men vi hade tur med vädret. Klockan närmade sig 08:00 och vi gick till radiobilarna. Shit. Killen som jag fastna med stog framför oss. Dan kände tydligen killen som va med snyggingen. Anton och Spencer bestämde sig för att åka tillsammans, det gjorde Dan och han andra killen som hette Chaz. Nej nej nej nej! Hur kunde dom göra såhär mot mig?

-Vill du åka med mig? Jag rycktes ut ur mina tankar. Han log mot mig.

-J..ja. Jag stammade för att jag va så nervös. Kön va lång så vi pratade lite.

-Vad heter du? Åh! Det där leendet dödar mig!

-Hanna. Jag försökte le tillbaka.

-Justin.

-Okej Justin. Jag är ledsen för det som hände förut.

-Nej va inte det. Damerna först du vet? Jag skrattade och han fråga nästa fråga.

-Vart bor du?

-Oxelösund.

-Va? Jag med.

-Flytta du nyss hit eller? Jag menar jag har aldrig sett dig förut.

-Ja 2 veckor sen. Men jag går i skolan i Nyköping.

-Oh..Okej. Jag erkänner jag blev lite besviken.

-Du blev inte besviken nu va? Han skratta retsamt.

-Nej varför skulle jag bli det? Båda skratta. Han va rolig. Vi hade stått och pratat ett bra tag när det blev våran tur. Vi satte oss i en bil. Han körde.

-Jag måst varna dig. Jag kör som en galning. Jag skratta.

-Du kan inte va värre än Anton.

-Ska vi slå vad? Förloraren bjuder den andra på en biljett till spökhuset?

-Deal. Jag visste inte att det gick att köra så, han va värre än Anton! Jag visste inte ens att det va möjligt. Men jag höll mitt ord och bjöd honom på spökhuset. Det va sjukt läskigt! Jag gick och höll om Justin hela vägen. Vare sig han ville det eller inte. Men jag tror att han va med på det. Jag menar det va han som höll min hand. Nu började klockan närma sig 11.

Jag och Justin hade åkt allt tillsammans. När vi åkte spöktåget höll han om mig hela tiden för han visste sen upplevelsen från spökhuset att skräck va inte riktigt min grej.

Det va riktigt mysigt. Han hade köpt en tröja till mig som tack för spökhuset. Inte riktigt den snyggaste dok. Det va en bild på mig och honom när vi åkte kärlekstunneln. Jag fick värdens konstigaste ansikte.

-Tack. Sa jag och slog till honom lätt  på axeln. 22:49. Nu måste vi gå, bussen åker om 11 minuter. När vi kom in på bussen så va alla platser lediga. Dom andra hade väll fastnat i någon kö eller något. Anton satt med Spencer ,Dan med Chaz (dom va helt uppspelta sen Insane. Deras vagn hade fastnar upp och ner) och jag med Justin. Av någon konstig anledning kände jag mig bekväm med honom. Det har aldrig hänt förut. Bussen va på väg hem. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel medans han lekte med mitt hår. Alla andra hade somnat för länge sen. Lamporna va släkta i bussen. Inget kunde förstöra det här. Jag hade fel. En lukt spred sig i bussen.

-Fy fan det ligger kräks här! Skrek Anton ut medans han höll för näsan. Busschauffören tände lamporna.

 Alla började genast hålla sig för näsan med äcklade ansikten. Spyan låg bakom oss och nästan bredvid Spencer och Anton. Spencer fick panik. Hon slängde över sin väska och klättrade rakt över sätet. Anton däremot flyttade in till Spencers plats. Spencer satt i mitt knä resten av resan. Jaha där va det över. Tack vem det nu va som kräktes. Men Justin och jag höll händer resten av resan i alla fall. Det va ju något. När vi hade gått av bussen så bytte jag och Justin nummer.

-Jag ringer dig imorgon okej? Justin krama om mig.

-Okej. Jag kramade tillbaka. Han gav mig fjärilar i magen. Han va inte som alla andra, han brydde sig om mig. Jag tror att jag har blivit kär. Och den här gången på riktigt. Inte som dom andra gångerna. Det här va speciellt. Och jag gillade det. Mycket.

Det finns väldigt många saker i mitt liv som jag inte är stolt över. Om jag kunde så skulle jag gå tillbacka och ändra på allt. ALLT. Jag lurade mig själv. Jag trodde faktiskt att jag va kär i en kille från in klass. Det visade sig att han va ett riktigt svin och när jag och mina kompisar hade film dag hemma hos mig, så satt han bara och klämde på mina bröst. Jag hatade det. Han gjorde slut. Vi blev ihop igen. Jag gjorde slut. Idiot. Båda gångerna va ett misstag. Men som jag brukar säga, det finns inga misstag. Bara val. Bra som dåliga. Jag va en riktig expert på att ta dåliga val. Jag gillade inte mitt liv så mycket. Flera gånger har jag tänkt på vad som skulle hända om jag tog själv mord. Vilka som skulle sakna mig. Vilka som skulle bry sig. Det har till och med hänt en gång att jag skadade mig själv med en kniv. Det finns så många saker i mitt liv som är dåliga. Men ända sen tweeten har det ändrats. Jag har en mer positiv inställning på livet nu. Jag började ändra mig själv i mars. Lite också när jag började 6:an. Jag tror att mina vänner ser att jag mår bättre nu. Det känns nästan som om att jag har gått på något rehab. Ibland så får jag uppfattningen om att mitt liv är dåligt och att min klass inte gillar mig. Men då påminner jag mig själv om att mitt liv är bra. Min klass gillar mig (hoppas jag) för annars skulle jag nog inte blivit röstad som elevrådsrepresentant. Men just nu så fanns det inte några uppåt eller nedåt gångar i mitt liv. Ingenting hände. Mitt liv stod stilla. Men imorgon så är det skolavslutning. Jag hade en lång, lätt, blommig klänning. Jag va inte direkt kär i den men mamma gillade den och inget annat passade. Vi i klassen hade köpt presentkorgar åt våra mentorer. Det va Candice, Mila , Ashley och Kate som skulle köpa dom. Vanligtvis så är det Anton och jag som är dom som gör det mesta men nu orkade vi inte. Plus att dom frågade om dom fick göra det. Inga problem. Vi är rätt så trötta på att alltid ställa upp för att ingen annan gör det. Dom flesta glider bara med när det gäller discon och saker som vi ska sälja. Men annars så är den här klassen som en familj. Vi är jättebra på att sammarbeta och vi har roligt. Det ser man inte så ofta i klass 7 a och b. Men på sporter är vi odugliga. Som Bambi på is.

Det va tisdag den 26/4 och min födelsedag. Tyvärr så går jag upp tidigast så min familj kunde inte sjunga för mig. Jag kollade på min halvnakna kropp i spegeln. 100 ord dök upp i mitt huvud. Äckel, fetto, oattraktiva unge osv. osv. Jag gillade varken min kropp eller mig. Mitt typiskt tonnårsfinniga runda ansikte. Mina grå-gröna ögon som satt för nära näsan. Min runda mage. Mina feta ben och armar. Det enda som jag gillar är mitt hår. Mitt blonda långa hår. Jag har sparat väldigt länge på det och tänker inte klippa av det. Aldrig i livet! Jag tog på mig en grön tröja med paljetter och ovan på det en svart väst. Nu när snön hade smält bort lite så cykla vi till skolan. Ca 4-5 km men det stör oss inte. Vi cyklar i grupp på ca 8 personer varje dag. Först så träffas Anton och Liam hemma hos Anton dom åker sen till mig och Selena. Vi möts hos Emelie och Lina där dom, Candice och Mila väntar. Sen åker alla till Spencer. Ibland så följer Paul, Chuck och Mona med också. Vi cyklade i full fart mot skolan. Selena gav mig en korg med lite grejer när vi va vid skåpen, bland annat en palsternacka. Ja du hörde rätt, en palsternacka. Jag älskar palsternackor. Jag kramade henne och sa tack. Nere i matsalen så sjöng dom för mig. Sången lät så här.

Ja må hon leva ,ja må hon leva ,ja må hon leva uti hundrade år ja visst ska hon leva ja visst ska hon leva ja visst ska hon leva uti hundrade år.

Och när hon har levat och när hon har levat och när hon har levat uti hundrade år ja då ska hon skjutas ja då ska hon skjutas ja då ska hon skjutas på en skotkärra fram

Och när hon har skjutits och när hon har skjutits och när hon har skjutits på en skotkärra fram ja då ska hon dränkas ja då ska hon dränkas ja då ska hon dränkas med en flaska champagne.

Dom gör allt för att jag ska skämmas men jag älskar dom. Dom bryr sig inte hur jag ser ut. Tur att det är bara vi som äter frukost men jag känner dom så på varje lektion plus lunchen sjöng dom och resten av klassen för mig. Pinsamt. Idag blir det släkt kalas också. Hoppas verkligen att jag får en iPhone eller i alla fall en mobil. Min som jag har nu lever sitt eget liv och jag kan knappt ha den. När jag kom hem så va alla redan där. De sa grattis och vi började öppna paket. Lite smink lite kläder och present kort. Mamma kom med ett litet rektangulärt paket och började filma mig. Bakom pappret låg en vit kartong. Det stod iPhone 4 s på lådan. Jag slet upp lådan till min besvikelse låg pappas gamla mobil där i. På en lapp stod det ”vi hade inte råd med någon iPhone men vi hoppas att det här duger”. Jag ansträngde mig till det bästa för att låta glad och tackade så mycket. Mamma fortsatte filma och pappa kom in med ett annat paket. Jag öppnade och det va en matlåda med något i. Jag kunde inte tro det.

-EN IPHONE 5! Jag skrek och grät av lycka. Alla skratta åt mig men jag brydde mig inte. Jag slog till mamma och sa.

-Det där va fan inte schyst! Du lurade mig totalt!

-Haha jag vet. Sa hon och kramade mig. Jag tackade alla för presenterna. Den konstigaste va 1 par ”stringtrosor” i spets som jag fick av min morbror. Jag hade fått typ 40-50 Facebook gratulationer. Det va bland annat av folk som går 1 eller till och med 3 klasser under mig. Konstigt. Jag kollade va klocka va. 00:21 mumlade jag, ska man kanske lägga sig? Jag klicka ner Facebook och stängde av datorn. Jag la mig i sängen när jag gjort mig i ordning. Jag har tvångstankar på natten, typ som: Borsta tänderna

Gå på toa

Hämta vatten

Säg god natt till alla djur

Värm värmekudde/värmedyna. Fånigt? Jag vet. Jag är väldigt beroende av internetet. En attention whore är jag också. Eftersom jag både är ful och fet så får jag inte direkt några kommentarer. I alla fall inte i skolan. Men på dayviews med mera får jag det. Men jag mår inte bra av det. Alla är snuskiga 16-60 åringar som bara vill ha naken bilder och sex. Jag blir så sjukt äcklad. Vilken idiot jag är. Varför har jag ens kvar det? Jag loggade in på dayviews.

”1 nytt medelande” Det stog. ”Hej sötnos. Du är verkligen den sötaste, snyggaste och mest vackraste jag har sätt någonsin. Jag skulle gärna vilja se mer av dig. Jag betalar dig bra givetvis, upp till 15.000 kr. Jag betalar via paypal, dotpay eller payson. Eller så kan jag skicka hem pengarna till kontant eller sätta in dom på ditt bankkonto. Är du intresserad så kan du ge mig ditt skype namn.  Kram” Det kändes som att jag skulle kräkas. Jävla äckel. Jag började gråta. Ilskan och sorgen bubblade upp. Jag skrev direkt tillbacka. ”Asso tror du seriöst att jag skulle göra något sådant?! Jag är ingen jävla hora som gör vad man vill för pengar! Herre gud har du ingen skam i kroppen?!” Jag va så jävla arg, jag grät i säkert 1 timme. Jag raderade dayviews och sa för mig själv. Aldrig mer. Jag tänker aldrig ha dayviews igen. Jag skakade i sängen och försökte lugna ner mig. Jag hade kikat en av mina kompisar. Hon stöttade mig. Det kändes bra. Jag skrev en tweet. ” I’m going to change my life. Starting today.” Jag menade det. Inget mer chattande med kåta killar som jag hatar. Nu är det seriöst. Inga mera pojkvänner som jag ändå inte ville ha. ALLA mina tidigare förhållanden hade tagit kål på mig. Jag menar en kille som va 18. Jag har sagt åt mina vänner att inte prata om det. Jag är verkligen inte stolt.

Mitt namn är Hanna. Jag är 14 år gammal och går i 7:an på en skola i Oxelösund. Liten stad, liten skola. Jag har långt brun-blont hår och är…Ja fet. Mina vänner säger att jag inte är det men vågen eller spegeln ljuger inte. Jag blev ofta mobbad för det när jag va liten men inte längre. Jag har 2 bästa kompisar Anton och Selena. Många tror att Anton och jag är ihop och jag börjar verkligen tröttna på att höra det, jag menar till och med lärarna har börjat fråga.

*Beep beep beep* Min väckarklocka ringde. Agh! Jag hatar det ljudet, det är som att någon häller en stor hink med iskallt vatten över en! Jag gick ur sängen och började med att gå på toa och borsta tänderna. Vi äter frukost i skolan så jag borstar alltid tänderna hemma och tar sen tuggummi efter frukoseten. Man vill ju inte att det ska lukta som om någonting har dött där inne. Jag gick in i mitt rum igen och råkade snubbla över mina kläder som va överallt på golvet. Jag är inte så bra på att städa. Det va i början av December så jag tog på mig ett par svarta jeans, ett vitt linne och en tjock stickad svart tröja över linnet. Jag packade mina idrottskläder och tassade ut till hallen. Klockan va 06:59 så ingen i min familj är vaken. Jag tog på mig mina vita vinterskor och min röda jacka. *Dun dun dun* Ett mess från Selena.

”Vart är du? Jag är nedanför din backe” Jag svarade snabbt tillbacka.

”Kommer nu” Jag låste upp ytterdörren och sprang ner till Selena.

-Du måste verkligen lära dig att hålla tiden.

-Jag vet sorry, vi får gå fort till busshållsplatsen. Bussen går kl 07:14 och nu va den 07:07. Vi gick fort mot busshållsplatsen där Mila och Spencer väntar. Jag förstår inte egentligen varför vi skyndar oss bussen blir minst 15 minuter försenad bara för att det är vinter och -20 grader kallt. Vi ser Mila och Spencer och ökar tempot lite till. Under tunneln och upp för backen.

-Haha sena igen ser jag. Säger Mila. Selena pekar på mig och ler.

-Sorry jag får börja ställa klockan tidigare. Säger jag och skrattar. Vi pratar och försöker hålla oss varma i 30 minuter tills bussen äntligen kommer. Under tiden så har jag messat med Anton och frågat om den är hos honom än. Eftersom vi bor en liten bit så blir det att Anton och Liam (Antons bästa killkompis) går på vid första sen så går Candice på vid andra och sen vid tredje så går jag, Selena , Mila , Spencer och ibland Paul. Busschauffören säger hej och jag stoppar in mitt kort. Jag går och sätter mig längst bak i bussen som vanligt.

-Va det kallt borta hos er eller? Säger Anton medans han skrattar.

-Nej då. Säger jag och himlar med ögonen.

-Du messa mig typ var femte sekund.

-Ja? Tänk om du glömmer messa mig när den kommer?

-Stor risk. Spencer, Mila och Selena kommer och sätter sig. Vi sitter allihopa som vanligt tillsammans. Pratar, skrattar. Jag älskar att åka buss på vintern, det är så mysigt med alla hus som julpynt. Plötsligt ser jag ett hus som precis har satt upp pyntet. Jag trycker näsan mot rutan.

-Åh gud kolla va fint! Med alla renar och tomtar. Säger jag till dom andra. Dom skrattar och kollar på mig.

-Vadå? Frågar jag.

-Inget det är bara det att du är så ”lättroad”. Säger Candice och skrattar.

-Det är jag väll inte! Säger jag och kastar min blöta vante på henne. Alla skrattar. Bussen stannar och chauffören säger att vi måste gå av nu om vi inte vill till Nyköping.

-Va? Nej det måste vara ett misstag, den här bussen ska gå till Oxelögatan.

-Inte längre. Men det kommer en buss om 10 minuter som ni kan gå på, den går dit. Alla kollar konstigt på chauffören innan vi går ut i kylan. *Klick* En kamerablixt riktades emot oss. När alla hade gått av bussen sa jag.

-Va fan? Fota den där gubben er också? Alla nickade. Gubben stod kvar på samma ställe. Vi såg hur den andra bussen kom emot oss. När vi hade gått på bussen satte vi oss och pratade om vad som nyss hade hänt.

-Varför tog han kort på oss när vi kom ut ur bussen? Candice kolla på mig och jag ryckte på axlarna.

-Ingen aning.

Okej men lite creepy. Men det va säkert inget. Sa Spencer. Vi nickade instämmande. Vi hade gått av bussen och va nu i skolan. Nu på morgonen är det bara vi och mattanterna som är här. Men det stör oss inte. Vi slängde in alla grejer i skåpen och sprang ner till matsalen. Liam va först in i matsalen.

-OBOY OCH FRALLOR!! Skrek han och alla rusade fram till borden.

3 veckor senare.

Veckorna gick och gubben fortsatte ta kort på oss. Alla tyckte att det va obehagligt. Vi satt och pratade på bussen när den stannade.

-Han är här. Sa Anton. Vi kollade ut genom rutorna mot honom. Han stod där som vanligt. *klick* där kom den. Den andra bussen stod inte och vänta på oss som vanligt. Vi stod i snöstormen och frös.

-Kommer inte eran buss idag? Alla ryckte till när gubben frågade.

-N..nej. Stammade Candice fram. Alla va rädda att han va någon peddo gubbe som tar kort på små barn.

-Nehe det verkar som att ni får stå och vänta i ovädret. Han kollade på oss.

-Gå, vi går till skolan. Viskade jag till dom andra. Vi började genast snabbt röra på oss. Det va första gången som vi hade pratat med honom. Läskigt. Plogbilden hade inte varit framme på stora torget så vi fick ploga oss igenom 15 cm hög snö. Vi hade inte bra skor så vi blev rejält blöta och kalla. Vi hade gått ca 1-1,5 kilometer när vi kom fram till skolan.

-Det här funkar inte längre. Jag kollade på dom. Dom nickade instämmande. Den dagen ringde vi till polisen, nummret va för mindre problem och frågor. Dom kunde inte hjälpa oss för så länge han inte lägger ut bilderna så gör han inte något olagligt. Vi suckade.

-Vad ska vi göra då? Sa Selena.

-Vi får helt enkelt gå till polisstationen i stan efter skolan. Jag kollade på henne och hon nicka.

-Jag och Hanna går dit. Sa Anton. Efter skolan gick vi till polisstationen. De förklara att gubben hette Olle. Han va en gammal busschaufför som skrev en bok om de nya buss tiderna. Anton och jag såg på varandra. Jag slog mig själv i pannan och viskade idiot till mig själv. Vi förklarade för de andra. Han är inge farlig.  Alla va lättade, nu behöver vi inte oroa oss längre.

-Jag kan fortfarande inte fatta att vi nästan anmälde honom. Sa jag till Anton.

-Jag vet men vi gjorde det aldrig.

-Sant.

(Justin kommer in senare i novellen)

Hanna

                              Justin                        
     Selena
     Anton
                                             Kate och Ashley                       
     Candice
       Mila

           Spencer

   Nina

            Liam

     Miley

      Paul

   Mona

      Chuck

Dan

Chaz