-Va? Jag backade sakta med ögonen tårögda. Min högerhand sträckte sig och nuddade väggen. Där tog det stopp. Han kom närmare. Avståndet mellan mig och väggen minskade hela tiden.

-Jag börjar få känslor för dig. Han sa det klart och tydligt den här gången.

-Sluta fucking leka med mina känslor Aron! Jag skrek och tårarna började rinna ned för mina kinder igen.

-Jag lekar inte med dom, förstår du inte att jag är allvarlig? Han såg ut att vara sårad.

-Det är väll klart som fan att jag inte förstår! Om jag får påminna dig, DU kidnappade mig. Jag vet inte exakt hur länge jag har varit här men varenda jävla minut har varit jobbig! Riktigt jävla upprörd, det är det jag är. Allt har gått i tusen bitar!

-Dra fan inte upp den där skiten igen, vi båda vet hur det känns. Allt du behöver veta är att jag gillar dig. Han gick bort ifrån mig och var på väg att lämna rummet.

-Aron…Du känner inte ens mig… Jag suckade och kollade på honom.

-Jag vet mer om dig än va du tror. Han sa det och stängde dörren ut från rummet. Hur mycket kan han veta om mig? Det känns som att han inte har missat en sekund av min hela existens. Det skrämmer mig att han nästan vet mer om mig än vad jag gör. ”Kläderna” som jag hade på mig var en enkel pyjamas med mönster. Jag gick mot dörren som han hade klivit ut igenom. Jag vred ner dörrhandtaget och gick ut i korridoren.

-Aron? Han satt med ryggen mot korridors väggen med huvudet mot de uppdragna knäna. Han lyfte blicken med tårarna i ögonen. Aron, Aron ”The bad boy” satt och grät. Jag stod en sekund och försökte smälta vad som händer. 

Varför skulle han gråta? Jag satte mig på huk och kramade honom. Jag vet inte varför men det kändes rätt. Efter det reste jag mig och gick in i rummet. Med en lätt duns la jag mig på sängen. Minuter senare hasade Aron sig in och la sig med mig. Han höll om mig som om jag var något skört. Jag lät honom fläta in sina fingrar i mina. Hans parfym slingrade in sig i mina näsborrar och mitt sinne blev utslaget av den fantastiska doften. Han gav mig en fjäderlätt kyss i nacken.

-God natt. Mumlade han. Behovet efter sömn tyngde mina ögonlock och jag somnade till Arons tunga andetag. Den natten drömde jag. Jag drömde att jag var hemma, med min familj, mina vänner och Justin. Allt va frid och fröjd. Vi skrattade, alla va glada. Jag klamrade mig fast i den här lyckan som drömmen gav mig, medvetandes om att det snart skulle ta slut.